Jag har varit på Hallands Väderö. Samma vecka som förra året men med om möjligt ännu vackrare väder. Solen strålade nästan hela veckan och vi blev solbrända och glada!
Naturens makt över människan är stor. Ofta läser vi om det i tidningarna när orkaner kidnappat barn, vågor äter upp städer och vulkanaska blåser bort alla flygplan.
Men det är inte lika ofta man får läsa stora rubriker om vad naturen gör med människan och vilken makt den har över oss i positiv mening. Kanske är den orörda miljön på Hallands Väderö extra mäktig men det är som om jag och Staffan kommit hem som nya människor. Lite mer kära, lite lugnare och lite gladare!
Kontrasten dagen innan jag åkte dit och dagen efter jag kom hem är så gigantisk att man nästan kan ta på det. Visst. Dagen innan vi for hade jag mensvärk värre än på många, många år och jag dog litegrand. Insåg att jag trots arbetslösheten inte varit ledig mer än kanske tre dagar i streck sedan förra sommaren och det har varit en ganska jobbig vinter på alla tänkbara sätt. Jag var trött och sliten, blek och glåmig, orkade nästan inte stå. Jag behövde semester, verkligen och det fick jag!
Att se sista båten åka från ön om eftermiddagarna ger en känsla av att man är lite speciell, utvald. Som om vi har förstått något hemligt som alla de som åker tillbaka till fastlandet inte känner till... Sen är vi ensamma på ön med bara hästarna, fåren och kossorna. Det är så tryggt på något vis. Inget kan hända en där!
Naturens makt över människan är stor. Ofta läser vi om det i tidningarna när orkaner kidnappat barn, vågor äter upp städer och vulkanaska blåser bort alla flygplan. 
Men det är inte lika ofta man får läsa stora rubriker om vad naturen gör med människan och vilken makt den har över oss i positiv mening. Kanske är den orörda miljön på Hallands Väderö extra mäktig men det är som om jag och Staffan kommit hem som nya människor. Lite mer kära, lite lugnare och lite gladare!
Kontrasten dagen innan jag åkte dit och dagen efter jag kom hem är så gigantisk att man nästan kan ta på det. Visst. Dagen innan vi for hade jag mensvärk värre än på många, många år och jag dog litegrand. Insåg att jag trots arbetslösheten inte varit ledig mer än kanske tre dagar i streck sedan förra sommaren och det har varit en ganska jobbig vinter på alla tänkbara sätt. Jag var trött och sliten, blek och glåmig, orkade nästan inte stå. Jag behövde semester, verkligen och det fick jag!
Att se sista båten åka från ön om eftermiddagarna ger en känsla av att man är lite speciell, utvald. Som om vi har förstått något hemligt som alla de som åker tillbaka till fastlandet inte känner till... Sen är vi ensamma på ön med bara hästarna, fåren och kossorna. Det är så tryggt på något vis. Inget kan hända en där!
4 kommentarer:
Vad härligt att få vila upp sig i en sån miljö. Härliga bilder. Hoppas du samlat energi nu.
Åh, Hallands Väderö. Kommer ihåg att ni var där förra året också. Jättefina bilder!
Låter som ni har haft det superhärligt! Skönt att hitta ett batteriladdarställe :)
Erika: Ja, massa energi! Kan leva på det länge!!!
Cecilia: Ja, men jag tror det var ännu bättre i år! Helt underbart!
Therése: Alla borde ha ett sånt ställe tycker jag!!!
Skicka en kommentar